FKE:s vårmöte i Uppsala den 22 april 2006

Den 22 april samlades en skara av FKE:s medlemmar och vänner – c:a 35 personer – till vårmöte på Samariterhemmet i Uppsala. Det strömmade en förlösande sol över den sedan länge djupfrysta Upplandsslätten, och djärva tulpaner öppnade sina kalkar i stadens rabatter. Ja, det låg verkligen vår i luften när vi steg ur bilarna för att gå in i den pampiga salen i Samariterhemmet och där inta en kopp stärkande morgonkaffe innan mötesprogrammet började.

Den där speciella vårkänslan bestod hela dagen, även andligt talat. Ty detta vårmöte innebar något helt nytt, något livsbefrämjande och hoppingivande för dialogen mellan de kristna samfunden i Sverige. Temat lydde: ”Den andliga ekumenikens betydelse för Kyrkans enhet”, och till samtalet kring detta ämne hade FKE inbjudit representanter för Livets Ord och Oas-rörelsen. Särskilt uppseendeväckande var kanske Livets Ords närvaro, ett samfund som ännu står utanför den officiella ekumeniska dialogen som förs i SKR och i Uppsala kristna råd. I sitt hälsningsanförande uttryckte FKE:s ordförande Per Englund avsikten att bidraga till enheten mellan alla synliga, kristna rörelser i Sverige. ”En gemensam tro medför en gemensam uppgift: att arbeta för Kyrkans synliga enhet.”

Att FKE valt rätt infallsvinkel visade sig ganska snart. Som representant för Oas-rörelsen talade Hans Weichbrodt, som är präst i Svenska kyrkan och inspiratör i vad han kallade en karismatisk förnyelserörelse med utgångspunkt i Västsverige, men på frammarsch i hela Sverige. Oas betecknar ”bön i öknen”, och visionen man delar handlar om att skapa en ”tempelbyggarrörelse”. Gudsfolket måste bli synligt såsom folket som drar upp till Herrens tempel. Denna kallelse har också en nationell aspekt, den gäller för hela Sverige. Stor vikt läggs vid konferenserna, som kan hållas vid pingst eller under sommaren och som vilar på tre viktiga komponenter.

1. Liturgisk medvetenhet, vilket betyder att konferensens höjdpunkt alltid är högmässan.
2. Bibelförankrad förkunnelse, vilket innebär att långa bibelstudier med rejäl undervisning hålls varje dag. Även talare utifrån inbjuds att medverka i dessa bibellektioner.
3. Karismatisk frihet.  Det finns en rent profetisk ambition att ”tolka” varje möte, att helt enkelt se vart det leder. En grupp av deltagare bildar också en s.k. ”profetsil” som kollar de budskap som framförs.

Lovsång prioriteras under hela konferensen, och den avslutas mestadels med en glädjefylld ringdans, där flera tusen personer kan deltaga. Även den personliga själavården uppmärksammas genom personlig förbön och tillfälle till biktsamtal. Just bikten har blivit till stor välsignelse för många, och det är vanligt med långa köer vid biktstolarna. Man har också hållit barnmöten, och funnit att de fungerat fint genom att lägga upp dem på samma sätt som vuxenmöten. Förnyelse, underströk Weichbrodt, betyder egentligen en återupptäckt av källorna. Just nu återuppstår pingströrelsen i de stora samfunden, det är ett ”tecken i tiden” och en signal som kan tolkas så att ”vi är ett Guds folk”.

Representant för Livets Ord var Anders Gerdmar, docent i nytestamentlig exegetik vid Uppsala universitet och ansvarig för Livets Ords teologutbildning. Han bekände genast att frågeställningen om en möjlig Livets Ords ”spiritualitet” var ny för honom, men fastslog med paulinsk förvissning att andligt, kristet liv i alla samfund betyder ett liv i den Helige Ande. Han skisserade en snabb historik över Livets Ords tillkomst genom studentprästen Ulf Ekman 1983 och dess lavinartade utveckling, nu med ett 100-tal församlingar i olika delar av världen. .Rörelsen bärs av en ”global vision”; det finns idag 15 missionscentra och 10 bibelskolor på olika håll i världen.  I Ryssland uppstod efter 1989 en kristen väckelse, som krävde undervisning. Livets Ord grundade en församling i Moskva, som nu samlar 2500 personer till gudstjänst. Även i Ukraina har Livets Ord etablerat sig och rönt stor framgång. Rörelsens insida, menade docent Gerdmar, präglas av tillbedjan, bön och lovsång. Den anknyter till den karismatiska rörelsen och anser sig liksom den vara gränsöverskridande och ”ekumenisk” till sitt väsen. Betoningen av Guds Ord, studium av Bibeln, är genomgående och gäller både individuellt och generellt. Beträffande eukaristin hänvisade Gerdmar till Ulf Ekmans bok i ämnet, som tydligt visar på klassisk nattvardsuppfattning, bl.a. genom tron på realpresensen. (Boken finns f. övr. utförligt recenserad i Livets Ords tidskrift Keryx 2006:1.) Guds agerande i nattvarden, liksom i dopet och i de sjukas smörjelse framhävs allt oftare och ger Livets Ord en sakramental, ”kyrkligare” prägel. Även synen på ämbetet, förmedlat genom handpåläggning och bärare av ”vigningsnåd”, pekar på en alltmer traditionellt kyrklig förankring. Livets Ords strukturella utsida vilar på församlingen, på familjen och på missionen. Enheten byggs upp inifrån och är beroende av medlemmarnas relation till Kristus. Kyrka är var och en som tillhör Kristus, slutade docent Gerdmar sin framställning.

Den katolska Kyrkan representerades i biskop Anders Arborelius´ frånvaro av dominikansyster Katrin Åmell. Syster Katrin är direktor för ekumenisk teologi på SKR och understryker gärna att det avgörande för en effektiv ekumenik är de kristnas omvändelse. Hon inledde sitt tal med en utmärkt definition av professor Härdelin i sant katolsk anda: ”Spiritualitet handlar om det existentiella livet i Anden med betoning på det sakramentala livet som enande faktor.” Därefter gjorde hon en snabb presentation av ekumenikens utveckling inom katolska Kyrkan: med abbé Paul Couturier som portalfigur via Ekumenikdekretet och BEM-dokumentet fram till Charta ecumenica. De många ekumeniska kommuniteterna som växte fram under 1900-talet med Taizé i täten blev startskottet för den ekumeniska spiritualitet, som på sistone vuxit sig allt starkare. Pilgrimsrörelsen och de ekumeniska mötena på slottet Bjärka-Säby är goda exempel på denna. Syster Katrin betonade att den ekumeniska spiritualiteten idag ingår som en omistlig del av den ekumeniska rörelsen, ett komplement som ger föda åt själen. Hon definierade också villkoren för den andliga ekumeniken. Den bör bedrivas utifrån en säker kyrklig förankring och en ärlig hjärtats omvändelse,  vilket betyder ett avgörande steg från självtillräcklighet till en ödmjuk inställning på en öppen och frimodig dialog. Motivationen skall vara ett medvetet ”för världens skull”. Vi strävar mot enheten för att världen skall tro, och vi gör det på Herrens uppdrag.

Den följande diskussionen, som förtjänstfullt leddes av professor Sven-Erik Brodd, handlade om bönens betydelse och vikten av omvändelse, såväl kyrkornas som de enskilda kyrkomedlemmarnas. Det framhölls att vi måste be mer gemensamt för själva dialogens skull. I Anden är vi redan ett. Vi fick uppleva detta riktigt påtagligt under FKE:s vårmöte, och vi hoppas att denna sköna vårkänsla skall bli bestående, slå rot och bära frukt i en alltmer fördjupad dialog mellan samfunden i Sverige.

                                                                                                Karin Evers