FÖRORD till tredje upplagan, maj 1996

När också den andra upplagan av ”Katolsk tro i Svenska kyrkan” tagit slut tror vi att det kan finnas skäl att utge en tredje uppdaterad upplaga. Liksom inför utgivandet av den andra upplagan kan vi nu konstatera att resultaten från den ekumeniska, framför allt den luthersk-katolska, dialogen på ett överväldigande sätt bekräftar tesen i detta dokument, nämligen att man som medlem i Svenska kyrkan  kan bejaka den romersk-katolska tron  utan att bryta mot Svenska kyrkans lära. När detta är sagt och innan vi redovisar de ekumeniska dokument som kommit sedan den första upplagan 1973 och som styrker denna tes, måste vi också konstatera att Svenska kyrkan sedan de båda tidigare upplagorna på viktiga punkter har förändrats.

 Den nya handboken 1983 och den liturgiska utveckling som senast markeras av den aktuella prästmötesavhandlingen för Växjö stift (av Jan Byström och Leif Norrgård) innebär ett mycket påtagligt närmande till aktuell romersk-katolsk liturgisk praxis. Det är sakramentalt väsentligt att biskopar i Svenska kyrkan på nytt börjat viga chrisma och olja för de sjukas smörjelse, också i mässor för hela stiftet. Diakonatets återkomst i förkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete är mycket betydelsefullt.

 Desto allvarligare är förändringar på inte minst två områden som ännu inte blivit föremål för ekumeniska samtal. 1982 fick Svenska kyrkan en ny kyrkomötesordning i enlighet med vilken det är de politiskt valda kyrkomötesledamöterna som genom röstning har att bestämma om Svenska kyrkans lära. Biskoparna har inte rösträtt.  Den andra förändringen har skett i kvinnoprästfrågan. Samvetsklausulen ("Inte heller får prästlöftena tolkas så, att den som ställer sig avvisande till kvinnliga präster, icke skulle kunna avlägga dem.”), som var en förutsättning för kyrkomötesbeslutet 1958 ang. kvinnors behörighet till prästtjänst, har nu ersatts med kravet på bejakande av ordningen med kvinnliga präster som villkor för prästvigning. Kyrkomötesförsamlingen 1995 fastställde detta krav sedan påven Johannes Paulus II högtidligt och med åberopande av sin fullmakt i Petrusämbetet förklarat ”att kyrkan inte har någon som helst befogenhet att ge prästvigning åt kvinnor och att detta avgörande slutgiltigt skall gälla för de troende i kyrkan”.

Dessutom företer Svenska kyrkan som andra nationalkyrkor, som präglats av 1500-talets reformation, starka tendenser till en liberalisering av främst sexualmoralen som innebär ett totalt brott med den tidigare breda ekumeniska och interreligiösa gemenskapen på detta område. Den seriösa konfrontationen mellan samfundens ansvariga representanter har på dessa områden knappast börjat.

För uppdatering av fotnoter och för  nedanstående sammanställning av ekumeniska dialogdokument svarar Pater Henrik Roelvink OFM. Komminister Per Englund har överfört texten från tidigare upplagor och färdigställt denna för tryckning. Utan deras insatser hade det inte blivit någon tredje upplaga av Katolsk tro i Svenska kyrkan.

För FKE:s styrelse i maj 1996.

Caesarius Cavallin, hedersordf. och  Sverker Tronêt, ordf.