III:e          Äktenskapet

36. Svenska kyrkans liturgi vittnar om samma verklighet i det kristna äktenskapet som den romersk-katolska kyrkan talar om genom att kalla äktenskapet ”sakrament” 1).

37. Jesu ord om äktenskapets oupplöslighet 2) uttrycker de yttersta konsekvenserna (i den äktenskapliga relationen) av den kärlek som Jesus öppnar för alla och väntar sig av sina lärjungar i det nya rikets tecken. Hans profetiska ord är inte att förstå som legalistiska krav, utan snarare som ord som avslöjar och öppnar en ny möjlighet, ett paradoxalt trons sätt att leva som är möjligt i den helige Andes kraft. När Nya Testamentet därför talar om äkten­skapets oupplöslighet, bygger detta på en djup reflexion över sambandet mellan människors liv med varandra och Herrens kärlek till världen. När Paulus talar om äktenskapet i Ef 5:21-33, överskrids ett enkelt förebild-avbild-förhållande: äktenskapet inte bara skall likna Kristi kärlek till sitt folk, utan här blir denna helgande kärlek närvarande (jfr 1 Kor 7:14). Allt detta gäller nu om en skapelseordning, men en skapelseordning som helt förverkligas först inom ramen för det nya förbundet, där Kristi Ande råder.

38. Det finns därför en skillnad mellan äktenskap ”i Herren” och andra. I denna skillnad ryms en konfliktmöjlighet mellan kyrkans äktenskapssyn och samhällets.

a) Just i äktenskapet såsom en ”världslig”, samhällelig realitet är, där dopet och tron finns hos makarna eller en av dem, Kristi helgande nåd närvarande. Därför har kyrkan burit vidare en tradition som har sina rötter i tidig apostolisk tid: att ett äktenskap, som en kristen ingår, skall ske ”i Herren”3) vilket konkretiserats i form av ett förbud mot blandäktenskap 4) och krav på kyrklig vigsel 5) - ordningar som sakligt motsvarar Paulus’ krav på att äktenskapet skall ske ”i Herren”.

b) I den aktuella svenska situationen är vi övertygade om att konturerna kring det kristna äktenskapet måste profileras. Inte för att värna om en förlegad familjestruktur eller låsa människor, men för att inte ”utsläcka Anden”, den Ande som kallar oss och gör oss skickade att leva på sätt som naturligt förefaller omöjliga.

c) För att vara trogen mot sina utgångspunkter måste därför Svenska kyrkan med den katolska även i praxis bekänna äktenskapets oupplöslighet, dvs, att omgifte efter skilsmässa från ett första, kristet giltigt 6) äktenskap, är mot Herrens vilja. Saken kompliceras av att man kan ifrågasätta om kyrklig vigsel i och för sig är bevis på sakramentalt giltigt äktenskap 7) och att Svenska kyrkan saknar instanser för ansvarig rådplägning i de inträngande pastorala frågor, som här uppstår på det konkreta planet - man kan där jämföra med det arbete som i dag läggs ner inom den romersk-katolska kyrkan på att finna en riktig tillämpning av de grundläggande principerna för och kriterierna på ett äkta förbund.


1) Jfr Äktenskap och familj 2.6.  

2) Lk 16:18, Mt 19:9, 5:31f, Mk 10:11f. - Det bör anmärkas, att den traditionella lutherska tolkningen av Mt 5:32, alltså som ett stöd för möjligheten att ingå nytt äktenskap efter skilsmässa (från ett giltigt första äktenskap), är exegetiskt ohållbar.

3) 1 Kor 7:39 etc. Jfr Ignatius’ brev till Polykarpos 5:2  

4) Dvs, ingående av äktenskap mellan en kristen och en icke kristen.

5) Även om den fasta formen för detta endast långsamt växte fram, ansåg man det tidigt lämpligt att äktenskapet skulle ingås i den troende församlingen, med biskopens samtycke. Utan att vara egentligt konstitutiv för det kristna äktenskapet förefaller den kyrkliga vigseln i vår situation nödvändig  som uttryck för den tro, som bär upp sakramentet.

6) De klassiska kriterierna är tre: 1. åtminstone ena parten döpt och omfattande kristen tro, 2. intention till livsvaraktighet, 3. vilja att fostra kommande barn i kyrkans tro. Jfr Äktenskap och familj 2.4 d,e samt 2.6

7) Vi menar inte att vigseln är betydelselös (jfr föregående not), utan syftar här snarare på vigselpraxis, där långt ifrån genomgående makarna med en medveten, uttrycklig intention till livsvaraktighet, med kristen tro och vilja att fostra barnen kristet ingår äktenskapet. En pastoral kontakt med syfte att utröna om dessa förutsättningar för kyrklig vigsel är förhanden, tillhör enligt vår mening den nödvändiga förberedelsen för varje vigsel.