III:a         Vägen in i kyrkan - dopet och den sakramentala konfirmationen

21. Vi bekänner, med den katolska kyrkan, att en människa inlemmas i kyrkan, Kristi kropp och Guds folk 1), genom dopet i vatten, inseglet på den helige Andes gåva 2) och deltagandet i nattvardsfirandet. 

22. Reformatorernas reaktioner mot konfirmationen bör förstås mot bakgrund av den uppspaltning av ”den kristna initiationen” i den västliga, medeltida kyrkan, där dopskeendet inte konsekvent kom att förknippas med Andens gåva. I praktiken kom reformatorerna dock inte att återknyta till den väsentliga fullhet som kännetecknar den kristna initiationen i fornkyrkan.3)

23. Människor införlivas i Guds folk, det allmänna prästadömet, genom dopet i vatten, som innebär förlåtelse för synder och födelse till ett nytt liv i den helige Ande. Att dopet i den helige Ande ger del i Jesus, ”den Smordes”, konungsliga och profetiska prästadöme samt kyrkans gemensamma uppdrag 4) har redan från nytestamentlig tid markerats genom handpåläggning och/eller smörjelse med chrisma. Vägen in i kyrkan fullbordas så av deltagandet i kyrkans nattvardsfirande.

24. Den process, då en människa förs in i den kristna församlingen (genom dop, insegel och eukaristi), innebär att Gud Fadern tar en människa, kallad att bli hans barn, till sig, skänker sin Andes gåva tillsammans med syndernas förlåtelse och låter kyrkan, Kristi kropp, ”växa till”.

 25. När det gäller ”initiationen” är det glädjande att Svenska kyrkans gällande dopritual nu låter dopet i vatten kompletteras med handpåläggning med bön om den helige Andes gåva. Gärna kunde smörjelsen med chrisma här mer allmänt synliggöra ”Andens insegel”. Frågan om relationen mellan det som nu sker i dopet och det som i Svenska kyrkan kallas konfirmation måste få lösas i den bredare ekumeniska dialogen mellan öst och väst 5).


 1) Jfr 1 Petr 2:9 och BEG 180.

2) Vi föredrar denna term från den östliga kyrkan för det som västkyrkan kallar ”konfirmation” eller ”bekräftelse” och som rätteligen bör ses som den avslutande delen av dopet i vatten och Ande.

3) Jfr DNÄ 15-19, som sammanfattar den ekumeniska diskussionen med en konklusion av samma slag som vår i 25.

4) ”att förkunna de härliga gärningar han har gjort” (1 Petr 2:9).

5) + Den ursprungliga texten har här ändrats i överensstämmelse med den utveckling som skett och som stämmer med önskemålen som uttrycktes i tidigare upplagor.